10-års jubileum för oss 12/3 2008 (för 10 år sedan på dagen föddes Kelliegårdens 1:a kull (A-kullen) och på dagen 10 år senare föds Kelliegårdens 20:e kull (NYA A-kullen)
Tack till alla fantastiska valpköpare som gjort dessa 10 åren till ett nöje och som gör att vi går omkring och är väldigt stolta över våra uppfödningar. Nu ser vi framåt mot massor av nya utmaningar och framgångar
Kram Cima & Stef med hundar
Jag anses nog av de flesta som en väldigt intensiv människa, jag har många järn i elden och kör gärna på för fullt med allt jag gör och är en workaholic så länge jag får bestämma själv. Jag går alltid in i allt till 200%. Jag har två underbara ungar Flisan 12 år och Phille 9 år.
Mitt djur o tävlingsintresse började med hästar och jag har tävlat fälttävlan men framförallt banhoppning. Hästarna fanns i mitt liv i många år. När första barnet kom så blev det inte lika enkelt att koppla släpet för att åka till träning o tävling. Trappade därmed ner med hästeriet.
Vi har haft hund i familjen hemma sedan 1977 så det har alltid varit en naturlig del i mitt liv. Jag tränade o tävlade lite sporadiskt med vår golden i unga år. Skaffade sedan min första "egna" hund 1987, det var Charlie, en underbar dalmatiner hane som var med mig precis överallt. Vi tävlade lite lydnad (hmm, enligt honom helt onödigt:-) Han fick på senare år även tävla agility vilket han tände till i ordentligt. Han lämnade oss för tidigt 1996 pga. cancer.
Andra dalmatinern som kom till oss 1991 var Perdita's Make Believe "Spotty". Hon var tänkt att bli en utställningsstjärna av stora mått. Absolut bästa möjliga stamtavla, inköpt ifrån Norge efter alla konstens regler. Men ack, hon blev en "ful ankunge" Fattades 8 tänder, blev alldeles för liten. Men hon gick rakt in i allas hjärtan. Vi tävlade lydnad upp till II:an o även om hon hade perfekt lucka i munnen för att lägga apporten i så nja,,, det var inte roligt att bära saker när någon bad en om det. Någon sa att vi kunde ju börja träna agility så vi fick upp lite bättre kontakt. Vi blev fast. I början gjorde Spotty allt tokigt, sprang ut från banan o stal godis av folk, sprang o lekte med folk som var utanför etc... Det finns många stories. Men det tog inte lång tid förrän poletten trillade ner hos madame o hon gick snart under namnet "racer pricken". Spotty blev SAgCh(Svensk Agility Champion), vann två SM-Guld i lag. Tävlade 5 SM individuellt med bästa individuella placering som 5:a. Hon lämnade oss 2002 då kroppen inte riktigt orkade längre. Lovar att många minns henne med ett leende på läpparna.
Under tiden med dalmatiner så kom border collien in i mitt liv på riktigt, nu tror ni säkert att aha, hon skulle ha en snabb agilityhund men så var det inte. Vi hade goda vänner till familjen som var väldigt aktiva med sina border collie i vallning o jag sa att den dagen när jag bor så att jag kan ha djur o tillgång till vallningstränings möjligheter för BC så kommer en sådan komma i min ägo.
Den första som kom till oss var Emmalundas Hassel, 1994. Helt underbar kille. Vi tävlade vallning, agility(vann SM-lag), högre SÖK, lydnadsklass III. Tyvärr skadade sig Hassel under ganska tidiga år i ett framben så han pensionerades därefter. Men nu var fortsatta rasvalet enkelt.
Hassels lillasyster Ida kom till oss men slutade sina dagar redan 1,5 år gammal då det var fel på njurarna.
1996 kom den fantastiska Finn-vallens Kellie in i mitt liv. Det är nog bara en gång i livet som man får äga en sådan pärla.. Hon bokstavligen kastades in i mitt liv. Vi var o tittade på en liten gård o de som bodde i huset såg att vi hade BC dekaler på bilen o nämnde då att de också hade border collie. De skulle separera o kunde inte ha den ena tiken kvar. Hon var 1 år o de frågade om vi kunde hjälpa till att omplacera henne. Jag sa ok kom hit med henne så får vi se vad det är. Snacka om lyckokast. Kellie hade iof inte haft bästa möjliga förutsättningar sitt första år i livet så en vanlig människa hade nog blivit galen o inte ens vågat tänka på att behålla henne. Men hon o jag fann varandra o ALLT stämmde. Mycket jobb fick läggas ner för att få henne att landa men vilken hund. De som fått äran att få ta del av Kellie vet precis vad jag menar. Hon har tävlat 3 lydnads SM, agility. SK-får o nöt i vallning. Mamma till 4 kullar valpar. Gett namn åt vår kennel. Jag skulle kunna skriva en bok om denna hund.
Sedan har hundbeståndet ökat o minskat i perioder beroende på jobb, barn mm.